Här kommer som utlovat recensioner på två av de engelska amigurumiböckerna jag köpte innan jul. Jag har inte hunnit virka så mycket ur de andra två ännu, men det kommer recensioner på dem också i framtiden. När det gäller böckerna jag recenserar nu så var verkligen den ena botten och den andra toppen...

Bokrecension: Super Cute av Annie Obachan



På bokens omslag visas verkligen ”supersöta” figurer; en katt, två undulater, en sorgsen björnaktig figur och så min personliga favorit, pandan. Men det gamla talesättet ”Don’t judge a book by it’s cover” stämmer verkligen in här – för innehållet är faktiskt inte så imponerande.

Övriga figurer inuti boken innefattar bl.a. en delfin, nyckelpigor, en fisk, olika katter och hundar, en snigel m.m. Visst är de söta, men de bästa figurerna tycker jag visas på framsidan av boken. Resten har man liksom sett förr.

Men det som gjorde mig mest besviken, och som faktiskt gör att jag inte kan rekommendera någon den här boken, är att instruktionerna till hur man ska virka är rent sagt ut bristfälliga. Det saknas instruktioner på vissa figurer eller delar på figurerna. Under varje figur visas det japanska mönstret och kan man förstå dessa märker man att de inte alltid stämmer överens med den engelska översättningen.

Resultatet av det man virkar fram liknar inte heller bilderna på figurerna i boken. Som exempel kan jag ge delfinen, som blev väldigt märklig i sin form (det saknades dessutom instruktioner på fenorna) och pandan, som bara såg ut som två cirklar med armar och ben och inte alls blev lika söt som på bilden.

Detta gör att jag tyvärr bara kan ge boken betyget 2 av 5 möjliga. Lägg pengarna på någon annan bok istället, eller på nytt garn, är mitt råd.


Bokrecension: Amigurumi! av Elisabeth Doherty



Elisabeth Doherty är en riktig kändis i amigurumivärlden och alla hennes skapelser blir fullkomligt underbara, så jag har länge slängt lystna blickar på hennes bok.

När jag äntligen fick hem den blev jag inte besviken - även de enklaste mönstren, som musen och jordgubbarna, har en speciell personlig touch som gör att de inte bara försvinner i mängden utan sticker ut. Allt i boken - såväl figurerna som Elisabeths egna små texter och förklaringar - är personligt, charmigt, sött och lite kaxigt på en och samma gång i en mycket lyckad kombination.

Mest känd är Elisabeth för sina dockor med djurhuvuden och jag testade att virka apan, fast i andra färger. Den var riktigt rolig att virka och jag blev jättenöjd med resultatet. Jag blev inspirerad och fick egna idéer på hur man kan justera figurerna med andra kläder, frisyrer o.s.v. så att de går att variera i det oändliga.

Ska man säga något negativt, blir det nog att instruktionerna kräver att man virkat ett tag och själv är införstådd i hur man ska räkna när det gäller ökningar och minskningar. Ibland kan hon t.ex. skriva: Varv 12-23: öka 6 fm jämnt fördelat på varannat varv 6 gånger. Då gäller det att veta vad som menas!

Men allt som allt är detta en suverän bok som tilltalade mig mycket och jag vill ge den toppbetyget 5 av 5 möjliga. Som nybörjarbok rekommenderar jag den dock inte, börja med en svensk bok med mer utförliga beskrivningar först för att lära dig grunderna.

Jag hoppas att recensionerna kan hjälpa er lite att göra rätt val i amigurumidjungeln! En liten guide i hur man tolkar just engelska mönster knåpar jag lite på och hoppas kunna lägga upp till helgen eller så.